Arch Enemy - The Root Of All Evil (2009)

Genre: Melodisk death metal
Förlag: Century Media Records


Tänkte mixa upp det lite och behandla Arch Enemys relativt nya platta The Root Of All Evil.
Har inte lyssnat på detta gänget så fasligt länge, har inte direkt fastnat så hårt för dem. De gör bra och stabil musik, men det är inget riktigt orgasmiskt med dem direkt. Angela Gossows röst är äckligt mysig för att vara ärlig, men i övrigt är det ingenting som direkt tar mig med storm.

Denna plattan är dessvärre inget direkt annorlunda enligt mig. Det är samma sköna Arch Enemy-gung, men ingenting som sticker ut. Plattan generellt, som det mesta av Arch Enemys skapelser är sådan musik som jag sätter igång när jag inte vet vad jag vill lyssna på, eller vill ha lite skönt mangel i bakgrunden när jag är distraherad med att programmera eller spela eller göra något annat djävulskap.

Den enda låten som fick mig lite mer engagerad var Bury Me An Angel, spår sex på skivan. För övrigt ett förbaskat bra tal, men oavsett så har faktiskt de fyra orden från refrängen satt sig måttligt på huvudet vissa dagar. Ingenting överdrivet briljant, men om ni ska ta ett smakprov på skivan så tipsar jag er om att inte lyssna på den. Då får ni ett för bra första intryck. Lyssna på den som andra låt istället.

Som avslutning vill jag slå ett slag för den enda nära nog orgasmiska låten Arch Enemy gjort, nämligen We Will Rise, spår tre på skivan Anthems Of Rebellion. Refrängbiten i denna låten är oerhört skön att blåsa på högsta volym och skrämma vettet ur gubbarna och kärringarna nere på stan.

Kontentan är, detta albumet är helt ok. Men inte på något vis orgasmiskt. Ger den 5/10 mest för Bury Me An Angel, och att låtarna låter bra rent generellt.

This is me, fuckin off.